Att fira framgång!

Med guldhattar och tårta firade vi framgång tillsammans igår. Enkäten till vårdnadshavarna slog rekord, både vad gäller antal svar samt med höjda värden inom alla mätområden. Bakom resultaten ligger mycket arbete och det är fantastiskt roligt att se att vi tänker och gör rätt.

Vilka är framgångsfaktorerna då? Ja, det analyserar vi som bäst men redan nu kan vi nog ändå dra slutsatsen att veckobreven som går ut från varje avdelning är en stor del. Där presenteras syfte och genomförande, ofta förstärkt med olika typer av bilder som visar på barnens olika lärandeprocesser. Att som vårdnadshavare ges möjlighet till kontinuerlig insyn och delaktighet ökar både känslan av trygghet och nyfikenheten. Det tror i alla fall vi.

Vi tänker också att veckobreven stärker och utvecklar vår egen reflektion av verksamheten och, därigenom, verksamheten i stort. Att göra sig uppmärksam på det som sker ger vägar till att kritiskt förhålla sig till vad vi erbjuder och inte, hur barnen agerar gentemot våra tankar och var, när och hur vi på bästa sätt möter upp och bjuder in till samtal och möten där vi tillsammans lär och utvecklas. För oss blir veckobreven en del av vårt dokumentationsarbete såväl som en del i det ständigt pågående kvalitetsarbetet.

Som chef är jag ju dessutom övertygad om att det är var och en av alla pedagoger, som med sin nyfikenhet, sitt engagemang och sina möten med barnen, som genererar nöjdhet hos våra vårdnadshavare. Vi är stolta och vi jobbar vidare i uppdraget och möjligheten att få vara den bästa förskolan för varje barn!

Grymt bra jobbat!


Fängslande räkning bland celler

Kurs i Excel idag. Det har jag tänkt lära mig länge och nu är det alltså dags. Jag måste erkänna att titeln lockade, kvasi-Göteborgare som jag är.

Veckan har innehållt föreläsningar som alla länkat in i varandra. Den som lämnat mest avtryck är Olof Röhlanders ”det blir alltid som man tänkt sig” som hölls som en del i Huddinges hälsodag i tisdags. Tankens kraft och min inställning till det som händer runt omkring mej, mitt eget ansvar för välmående och livspirr. Viktigt att påminnas om! Föreläsningen påminde oss även om den underbara känslan av ett och flera rejäla skratt!

I helgen ska jag leta skrattillfällen ihop med mina ungar. På önskelistan står filmkväll med Sällskapsresorna. Helt klart en skrattgaranti 🙂

Idag är det FN-dagen, två månader till julafton och åtta till midsommar. Att drömma och göra planer är enligt Olof ett bra sätt att glädjas…

 


Juridik och det beror på

Efter tidig morgon med lyckad väckning av alla barnen hanns det med kloka tankeutbyten med den yngsta.( Hon som blivit 9 år och som har börjat genomskåda att jag inte kan allting. Trots att jag är mamma. En smärtsam och ganska rolig insikt tycker vi båda). Vi filosoferade idag om rätt och fel. Vilka vet skillnaden och hur har man lärt sig den. Vi testade teorin kring att alla vet från att de föds men att vissa glömmer bort och vägde den mot att det bara är en sak vi måste lära oss. Och tänk då om den som ska lära ut inte heller har lärt sig. I vår filosofiska värld där i bilen på väg till skolan tog sig fantasierna allt mer lustfyllda svängar och vi skrattade gott åt vissa kreativa idéer. När vi skiljdes åt vid skolan kunde vi konstatera att vi två ofta känner i magen vad som är rätt och fel. Och i just magen känns det när vi väljer bort det rätta och väljer fel.

Nu sitter jag i en fåtölj och funderar utan min partner in crime. Alldeles strax börjar dagens utbildning i kommunal juridik. Rätt och fel, juridikens grundvalar kan man tro. Men aldrig har jag mött så mycket ”om”, ”ut i fall” och ”det beror på” som under skoljuridik-året på Rektorsprogrammet. Ser fram emot några timmars påminnelse och nya ”det beror på”.

Nästa moment för dagen är inspektion med Arbetsmiljöverket. Där finns det tydliga rätt och fel. Inget ”det beror på”. Kan vara skönt det också.


Fredag och en vecka med ny skolminister

Nu är det en vecka sedan vi fick en ny skolminister och en ny regeringsförklaring. Det blir spännande att se hur det kommer påverka tankarna kring förskola och skola den kommande mandatperioden.

Det som bekymrar mig dock är att det i regeringsförklaringen inte talas om förskolans roll i utbildningssystemet. En enda gång nämns förskolan; barngrupperna ska bli mindre. Det framgår inte varför och inte heller hur. I samma stycke avhandlas målen kring en generell höjning av lärarnas kompetens samt minskning av desammas administrativa börda. Det är dock oklart om det handlar om hela skolväsendets lärare eller de som är i den obligatoriska formen. För skolledare, som även vi ingår i samma stycke, är målet att stärka oss i vårt pedagogiska ledarskap. Innebär det att även vår administrativa börda ska minskas?

Som den, numer, rutinerade förskolechef jag är så jobbar såklart min reflekterande hjärna på högvarv kring hur jag ska göra om detta bristande förskolefokus till en utmaning. Första delen är nog att själv komma överens i mig själv om hur jag tänker kring barngruppens storlek i relation till verksamhetens kvalitet. Ett ämne för både ett och flera framtida blogginlägg kan jag tro.

I övrigt är det fredag. Veckan har varit fylld med många tankekullerbyttor, en del frustration och väldigt mycket glädje. Så som ett jobb ska vara 🙂

Slutligen undrar jag var Karin Boye skulle placera mig i för människotyp. Jag som har förmånen att röra mig genom livet på alla dess underlag och omgivningar.

”Det finns få saker som säger mer om en människa än hennes bild av livet: om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav.”